Vi sitter i samma båt

I tisdags var jag med om nåt annorlunda, jag körde travlopp i Östersund, i och för sig ett ponnylopp, men roligt var det. Jag blev lite orolig när jag tittade i travprogrammet, jag skulle nämligen tävla mot Stefan Hultman som är en av de hetaste travtränarna just nu. Och visst tävlade jag mot Stefan Hultman, men det var Stefan Hultman från IF Metall! På pappret hade jag den bästa hästen och fick därför starta längst bak. Vi travade förbi det sista ekipaget på mållinjen och kom näst sist. Ett antal lokalavdelningar har sedan ett antal år tillbaka aktiviteter på Östersundstravet och sponsrar varsitt travlopp. Både travet och facket har just nu en liten uppförsbacke, travet tappar publik och facket tappar medlemmar. Därför är de satsningar som Grafiska Fackförbundets avdelning i Mellannorrland gör, välbehövliga. Det skapar en ny travpublik samtidigt som facket syns. Jag fick också förmånen att agera prisutdelare efter ett "riktigt" travlopp. Ett stort tack till Perra, Agneta, Anette, P-G, David och Sture plus mina nya vänner i Skogs- och Träfacket. Den här är till er!

Det blåser läskigt bruna högervindar runt om i Europa

Det damp ner ett brev i mitt brevinkast med följande innehåll:

Broderskapare, vänner!
Varje år försöker mängder av människor – systrar bröder, mammor och pappor – att komma till Europa för att söka sig ett bättre liv. De trotsar köld och hetta, fattigdom och förnedring för att ta sig hit. Många dör på vägen. Många får vänta. Många behandlas illa. Många tvingas vända om, andra får stanna. Mitt i denna verklighet blåser läskigt bruna högervindar runt om i Europa. Rasisternas fotfäste ökar och hotet mot solidariteten och medmänskligheten växer. Samtidigt närmar sig tre val med stormsteg! Val till Europaparlamentet och Svenska Kyrkan nästa år och sedan, 2010, är det dags för allmänna val.

Solidaritet är ett tidlöst socialdemokratiskt rättesnöre. Det måste genomsyra allt vi gör – våra liv, våra vanor och vår politik. Hur gör vi det i migrations- och flyktingpolitiken? I ljuset av vad som pågår i vår omvärld vill vi diskutera detta. Vad är egentligen europeisk migrations- och flyktingpolitik? Vad betyder Schengen, förstalandsprincipen och transportörsansvaret? Och så klart: hur vill vi att den socialdemokratiska politiken på området ska se ut? Onsdagen den 27 augusti bjuder därför Stockholms Broderskapsdistrikt, tillsammans med Socialdemokraterna i Stockholms internationella utskott, in till mötet : SOLIDARITET!
Hur stavas det i migrations- och flyktingpolitiken? Medverkar gör olika spännande personer och vi hoppas att du också vill delta! Alla är välkomna, så ta med vänner och bekanta!

Många glada sommarhälsningar!
Laila Naraghi,
Ordförande Stockholms Broderskapsdistrikt

Laila! Jag kommer på mötet onsdagen den 27 augusti kl 18.30, Sveavaägen 68 i Stockholm. Jag tar med mig fler och kanske kommer också nån som läst om mötet på bloggen. Noterade också att Jan O. Karlsson fd migrationsminister, Madelaine Seidlitz, Amnesty och s-riksdagsledamoten Magdalena Streijffert medverkar på mötet.

Vi åker till paradiset, du, jag och våra kompisar i den globala överklassen

Jag har precis läst boken "Välkommen till paradiset" av Jennie Dielemans och Shahab Salehi. Boken handlar om charterturismen och är en spegelbild över rovdriften på exotisk natur och människor. Läs den. Boken fyller ett tomrum, det behövs fler sådana här böcker. Nytt för mig är att Thomas Cook, som anses vara pappa till charterturismen har samma bakgrund som jag, tryckare/grafiker. Jag har själv funderat och sett en hel del under mina egna resor. Många av oss som reser växlar pengar innan vi lämnar Sverige. Det lär vara lite si och så med kollektivavtal i växlingsbranschen. Min kollega Magnus Drougge har fått uppgifter om att varken Forex eller X-change har kollektivavtal. Skandal! Det här måste vara nåt för Finansförbundet och Unionen att ta tag i. Ingen kan göra allt, men alla kan gör något. Det är kanske dags att starta en kampanj med devisen "Res bort, men växla juste".

Aktuellt om papperslösa

I tisdags premiärvisades Ken Loachs film "It's a Free World". Jag och Janne var där. Filmen är både skrämmande och intressant. Utnyttjandet av papperslösa är tyvär en realitet. Efter filmen stannade de flesta i publiken kvar och diskuterade filmens innehåll och de papperslösas situation.

Nyhetsprogrammet Aktuellt hade under samma kväll debatt mellan LOs odförande Wanja Lundby Wedin och Olle Sahlström. Jag tycker att Wanja vann debatten. En del förbund tar emot papperslösa. LO bestämmer inte över förbundens medlemsvärvning, det gör förbunden själva. Fastighetsanställdas förbund jobbar aktivt med medlemsvärvning, även för papperslösa. Det uppskattas att upp till 50 000 personer i vårt land är papperslösa. 1 september öppnas ett center för papperslösa i Stockholm. TCO plus ett antal förbundsavdelningar från LO-förbunden satsar pengar i centret. Ibland känns det som att det är en fråga i taget som aktualiseras och nu är det de papperslösas situation som är på tapeten. Vi får hoppas att starten och det ekonomsika stödet till centrum för papperslösa inte blir ett sätt att "köpa" sig fri från sakfrågan.

Helgen tillbingade jag och Lena i Umeå och Bygdeå. Vi hjälpte Emma med belysning och annat nödvändigt i den nya lägenheten. Lasse och Ulla bjöd på murkelsoppa och friterad scampi direkt från Lasses wok. Utsökt! Vi fick också med oss lök och mandelpotatis. Vi syns snart och välkommen till Fjollträsk!

Från tryckeriet i Luleå till Stockholms brus

Idag startas omkring 160 000 bloggar. Man kan fråga sig varför just jag startar en blogg. Finns det inte nog många redan? Har jag nåt att tillföra? I hela mitt yrkesliv har jag verkat inom den grafiska branschen. Först som tryckare i tretton år och sedan som ombudsman i Grafiska Fackförbundet i snart tretton år. I samma stund som jag lärde mig läsa fascinerades jag av det tryckta ordet. När det var dags att välja yrkesinriktning ville jag söka mig mot något som inte "alla andra" skulle välja. Jag ville jobba på en tidning eller nånting liknande, gärna med nåt tekniskt och absolut inte som journalist, för journalist kändes inte som nåt riktigt jobb. Ett riktigt jobb i Luleå var att jobba på järnverket, NJA som nuvarande SSAB hette på den tiden. Efter grafisk gymnasieutbildning i Skellefteå fick jag jobb som lärling på ett tryckeri i Luleå. Och visst var det ganska häftigt att trycka, med dunket från maskinerna, skarpa tryck och fina färger. Åren rullade på och ibland hade jag en viss oro inför min egen framtid när det sas att det papperslösa samhället skulle komma. Att det i framtiden skulle finnas papperstidningar var det inte många som trodde. Att dessa teorier om ett samhälle utan papper och tidningar var fel vet vi idag. Antalet tidningar i såväl upplagor som titlar har istället ökat. Trots denna ökning sägs de tryckta tidningarna gå mot sotdöden. Jag läste nyligen i en rapport publicerad av de globala tidningsutgivarna, att 1,6 miljarder människor dagligen kommer i kontakt med en tidning. 1,6 miljarder människor! Dagstidningarnas årsomsättning är svindlande 190 miljarder US dollar. Av all annonsering sker 42 procent i tryckta medier. Många tidningar får vi "gratis" och tråkigt nog anses dessa gratistidningar vara nån slags sekundaprodukt, trots att tidningar framställs i en hightech-miljö, i alla fall i västvärlden.

Låt mig återgå till det där med min egna fascination över det tryckta ordet. En tryckt roman kan kännas ganska torftig. Men om författaren lyckas fånga läsaren, så kan upplevelsen av en god bok bli närmast oslagbar. Det gamla uttrycket "boken var mycket bättre än filmen" stämmer oftast. När jag tänker efter så finns det dock undantag, Gudfadern Marlon Brando och Al Pacino är outstanding.

Tryckta tidningar kommer säkert att finnas även i framtiden, men måste anpassas efter vad vi som läsare och konsumenter vill ha.

Nu har i alla fall du läst mitt första inlägg på min blogg. Kommentera, kritisera, tyck eller avstå. Valet är ditt.