mars 11, 2009

Los hombres que no amaban a las mujeres
















---------------------
----------------------------
Stieg Larssons böcker sprider sig över världen. I Norge, Frankrike, Finland, Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Storbritanien, Nederländerna, Sydkorea och nu i också i Argentina kan man köpa böckerna som handlar om den kvinnliga datanörden och den briljante herr Blomkvist. "Män som hatar kvinnor" blir på spanska "Los hombres que no amaban a las mujeres". Jag blir riktigt glad att se svenska böcker på hyllorna i utlandet. Det är väl ingen nyhet att Stieg Larssons böcker nått rekordupplagor i Sverige och gjort författare som Jan Guillou och Leif GW Persson gröna av avund. Nu har den första boken i Stieg Larssons trilogi filmatiserats. Av naturliga skäl har jag inte haft möjlighet att se filmen, ännu.
------------------------------------------
På tal om män som hatar kvinnor så firades den internationella kvinnodagen runt om i världen. I Buenos Aires där jag befinner mig just nu, sändes en konsert i den argentinska televisionen sent på kvällen. En mängd manliga sångare tillängnade sina sånger till kvinnan. Konserten avslutades med en mogen sångerska som sjöng "My way" på spanska.
-----------------------------------------------
Oftast så tycker jag att det som kommer ut av den internationella kvinnodagen mest kommer från diverse proffstyckare som diskuterar med varandra om kvinnodagens vara eller inte vara. Tyvärr är det också kvinnorna som måste tala om och övertyga om att just denna dag behöver uppmärksammas. Den som tvivlar om att kvinnodagen behövs rekommenderas att läsa IFS, Internationella Fackliga Samorganisationens färska rapport. En ganska bra artikel i ämnet fanns i Aftonbladet i söndags. Johanne Hildebrandts artikel behövs, det handlar om att lyfta blicken.
----------------------------------------
Jag lär mig spanska i Buenos Aires. Det är inte så enkelt att börja med ett nytt språk och det blir svårare och svårare ju äldre man blir. Men skam den som ger sig. Buenos Aires är en favorit. Här är jag för andra gången. Staden är som en slags mix mellan Italien och Cuba. Färger, dofter och temperament är svårt att beskriva med ord. Tur att det finns kameror. Jag återkommer med bilder framöver. Chau!














------------------------