februari 28, 2009

Minns Palme på mitt sätt







---------------------------------- --------------------------------
-------------------------------

Olof Palme talar på 1 maj, Norra Latin
i Stockholm 1982. Foto: Björn Roos


I dag det tjugotre år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Livet tog slut för socialdemokraternas ordförande och Sveriges statsminister. En visionärs och fredsduvas liv släcktes.

Olof Palmes betydelse, storhet och gärningar beskrivs ofta ur ett internationellt perspektiv. Palme var inte enbart internationalist. Som statsminister hade Olof Palme makt att förändra, det gjorde han också. Vi får inte glömma bort att det var under Palmes ledning som välfärden byggdes ut, barnomsorgen växte, stora delar av arbetsrätten kom till, föräldraförsäkring förbättrades och jämställdheten ökade. Det här är några viktiga områden som inte får glömmas bort i samband med att Olof Palmes handlingar beskrivs.

Som talare och agitator var Olof Palme lysande. Palme var både närvarande och lyssnande i sina möten och samtal med människor. 1977 mötte jag Olof Palme för första gången.

Socialdemokraterna och Palme hade förlorat valet 1976. Olof Palme besökte Luleå. Socialdemokraterna och LO arrangerade demonstrationer mot den borgerliga regeringens vanstyre. Demonstrationerna efterföljdes av ett stort möte med tal av Olof Palme i sporthallen. Min farsa hade tipsat mig att ta chansen att studera Palmes speciella fotarbete. Jag följde farsans råd och satte mig högt upp, snett bakom talarstolen. Sporthallen fylldes och alla läktarna utom den där jag satt blev fullsatta. På läktaren bakom scen och talarstol satt jag alldeles ensam. Det var roligt att följa Palmes fotarbete under talet. Han flyttade fötterna om vart annat och stod inte stilla med fötterna i speciellt många sekunder innan han bytte fotställning. Skorna måste ha fått sig en och annan reva.

Jag har i efterhand hört delar av talet på band men kommer inte ihåg speciellt mycket av vad Palme sa. Däremot kommer jag ihåg vad som hände sedan, det glömmer jag aldrig. Jag tog mod till mig, gick fram till Palme, ställde en fråga till honom och fick två autografer, en till mig själv och en till min brorsa på de medhavda vimplarna. Och på min fråga svarade Palme:
-----------------------------------------------------------
”Borgare och kapitalister svävar uppe i det blå”
------------------------------------------------------------------
Sedan riktade han blicken uppåt, mot taket i sporthallen, nickade och sa med blicken mot mig:
------------------------------------------------
”Vi däremot, vi håller ihop"
-------------------------------------------------
Palme är borta men autografen på min lilla vimpel och minnet finns kvar.
-----------------------------------
------------------------------------