Spontan demonstration i Mexico City

Min vistelse i Mexico City närmar sig slutet. Med nya vänner, ett större nätverk, bra och vettiga möten, så känns det ganska ok att resa hem. Jag tror och hoppas att dagarna i Mexico City ger mest åt deltagarna från fackföreningarna på de multinationella företagen i Latinamerika. De är fackliga hjältar som ger järnet för att göra världen lite bättre. Vare sig vi vill det eller inte så är globaliserinengen ett faktum. Om fackföreningar ska ha nån möjlighet att påverka så är det nödvändigt att träffas över nationsgränserna. Sedan tidigare finns det fyra globala ramavtal inom den grafiska sektorn. Antalet avtal kommer att öka, var så säker, men det kommer inte att bli lätt. Fackliga rättigheter kommer inte per automatik. Vi genomförde en något spontan och till viss del utomparlementarisk demonstration, igår söndag. Folk runt omkring på gatan sjöng med. Det är härligt med spontanitet. -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag kunde inte låta bli att ta med "tårtbilden" som jag fotograferade sent en kväll i Mexico City. Dagen efter visade det sig att tårtbutiken firade 82-års jubileum. Alla som kom till butiken en under viss tid fick en tårta. Jag råkade passera butiken och det var en otroligt lång kö, uppskattningvis en fyrahundra meter lång kö! Tyvärr var det för mörkt att fotografera den långa kön. -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Facklig organisering är ingen dans på rosor

----------------------------------------------------------------------------------------------------- ---Det som såg ut att bli en diplomatisk kris/skandal är tack och lov över. Internationella påtryckningar bidrog starkt till att vännerna från Brasilien, Peru och Venezuela fick sina visum och anlände till Mexico City under fredagen och lördagen. Tjugoåtta deltagare från multinationella företag, Donnelley, Tetra Pak, Kimberly Clark, Quebecor, Transcontinental och fackförbund från Argentina, Brasilien, Chile, Mexico, Peru, Venezuela, Panama, Canada, Schweiz och Sverige träffas under två dagar. Vi fick färska rapporter direkt fån Brasilien om att Donneley (ett av världens största tryckeriföretag) lagt ned en enhet i Brasilien. De anställda beordrades att ta med sig sina personliga tillhörigheter och uppmanades att lämna fabriken. De kastades helt enkelt ut från sin arbetsplats. Inga varsel eller förhandlingar, här inte. I Mexico är det ännu värre. De som försöker organisera och bilda fackföreningar får ofta ett rent helvete. Företagen brukar ta till metoder och ser till att det inte bildas fackföreningar. Det ska vi ändra på. Vi körde "Det Fackliga Löftet" på spanska. Undertecknad stod bakom videokameran. ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Det fackliga Löftet" som film på spanska

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Under helgen har undertecknad varit i Mexico City. Möten samt utbyte med vänner från stora delar av Latinamerika fanns på dagordningen. Vi körde också "Det Fackliga Löftet" på spanska och gjorde en film av detta. "Det Fackliga Löftet" bygger på texter av Ingemar Göransson. "Löftet" är en ideologisk höjdare! ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Diplomatisk skandal mellan UNI och Mexico

Idag var jag med på SITAGs kollektiv-avtalskonferens i Mexico City. Fackförbundet SITAG, Sindicato Industrial de Trabajadores de Artes Graficas höll för några år sedan på att totalt upphöra. Från att ha varit sjutusen medlemmar till att rasa och tappa i princip alla medlemmar, har förbundet idag cirka tretusen medlemmar. Återuppbyggnaden av ett sargat förbund startade för två år sedan. Porfirio Cruz (till vänster på bilden) SITAGs organisatiossekreterare och Marvin Largaespada (i centrum av bilden) UNI Americas har dragit ett tungt lass och arbetat hårt. Senare i veckan kommer fackligt aktiva från fler länder i Latinamerika till Mexico City. Arbetare från multinationella företag ska träffas och stärka sitt nätverk. Detta sker inom ramen för ett projekt med GS Facket och UNI, Union Network International. Tyvärr ser det ut som om vi hamnat mitt i en diplomatisk skandal. Deltagare från tre förbund i tre länder har inte fått inresevisum till Mexico. De mexikanska ambassaderna i de tre länderna verkar ha gjort bort sig tillsammans med migrations- och visum myndigheterna. Vi kommer senare under veckan, med all sannolikhet att protestera högljutt mot detta. Det är ytterst ovanligt att internationella sammankomster och organisationer råkar ut för detta. Av hänsyn till de andra deltagarna så vill jag för tillfället inte avslöja namn, länder eller fackförbund. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mot Mexico City med Eric Clapton

På flygresan till Mexico City hade jag sällskap av Eric Clapton, i alla fall med hans bok ”Självbiografin”. Han beskriver uppriktigt och avskalat sitt omtumlande och fascinerande liv med mörka perioder av alkohol- och drog-missbruk, kraschade äktenskap och förlusten av sin son. Som liten grabb lyssnade Eric på plattor med bland annat Muddy Waters. Han lärde sig spela gitarr genom att lyssna på sina förebilder. Senare i livet fick han nöjet att spela och uppträda med en del av dem, Muddy Waters, BB King med flera. Jag har sett Eric Clapton vid åtminstone ett tillfälle, på en konsert i Globen i Stockholm. Många av hans fans, jag är en av dem, kallar honom ”Gud”. Han är en kulturell ikon.

Jag är i Mexico City och ska medverka på det mexikanska fackförbundet SITAGSs avtalskonferens och vara med på olika möten med GS Fackets broder- och systerförbund i Latinamerika. Med dem och UNI, Union Network International har vi i ett internationellt utvecklingsprojekt. Det ska ge skjuts åt nätverksbyggande över nationsgränserna mellan arbetare och fackföreningar på multinationella företag. Jag har inte så mycket mer att skriva och berätta om just nu. Återkommer med nyttigheter, bilder och kanske en film senare i veckan. Jag har sovit ganska ordentligt, till min förvåning med öppet fönster i hotellrummet! Mexico City är ändå en av världens folkrikaste städer. Kanske fick min goda sömn sin näring genom sträckläsningen av Eric Claptons bok. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sveriges röst i världen har tystnat

Regeringens utrikespolitik är beklämmande. Borgarnas, läs Carl Bildts utrikespolitik är allt annat än lyckad, en katastrof. Korkade uttalanden varvas med tystnad, förvirring och arrogans. Tidningen Fokus analyserar. Det verkar som om Carl Bildt lever i den gamla kalla-kriget-andan och en konflikt mellan öst och väst. Svenska konsulat och ambassader läggs ned i det tysta och Sverige får fler och fler ovänner. En sorglig realitet. -------------------------------------------------------------------------------

I helgen aviserade moderaterna nya skattesänkningar. Än så länge har de inte stöd av de andra borgerliga regerinspartierna. Apoteksmonopolet är man i färd med att avskaffa. I min egen stadsdel, Vasastan, ska sju av elva Apotek säljas ut. Borgarnas politik är kortsiktig. Det man säljer ut ger inkomster, visst, men bara en gång. Fackförbundet Farmaciförbundet som organiserar de anställda är emot utförsäljning och privatisering och ser framför sig att medlemmarna kommer att få lov att kränga badbollar, nagellack och annat krimskrams. Marknaden för receptbelagda läkemedel är som bekant begränsad. Skattesänkningar och privatiseringar, när ska detta elände få ett slut? Nya ofinsansierade löften, vi har sett detta förr. Arbetslösheten stiger och regeringen är handlingsförlamad och en hel generation ställs utanför arbetsmarknaden. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Filmpremiär utan gratismat och mingel

Egentligen är det lite "skämmigt". Jag älskar att fotografera men har missat att lära mig göra film. Ingenting är försent, jag har med andra ord lärt mig, åtminstone grunderna. På några dagar har jag spelat in två filmer. Den ena filmen med assistans av Nina Unesi och den andra filmen har jag till och med redigerat på egen hand. Resultatet kommer förhoppningsvis inom kort att finnas tillgängligt för omvärlden. Tre av mina arbetskamrater (bilden) på GS Facket var med vid filmpremiären på måndagen. En premiär utan gratismat och mingel. ----------------------------------------------------------------------