På flygresan till Mexico City hade jag sällskap av Eric Clapton, i alla fall med hans bok ”Självbiografin”. Han beskriver uppriktigt och avskalat sitt omtumlande och fascinerande liv med mörka perioder av alkohol- och drog-missbruk, kraschade äktenskap och förlusten av sin son. Som liten grabb lyssnade Eric på plattor med bland annat Muddy Waters. Han lärde sig spela gitarr genom att lyssna på sina förebilder. Senare i livet fick han nöjet att spela och uppträda med en del av dem, Muddy Waters, BB King med flera. Jag har sett Eric Clapton vid åtminstone ett tillfälle, på en konsert i Globen i Stockholm. Många av hans fans, jag är en av dem, kallar honom ”Gud”. Han är en kulturell ikon. Jag är i Mexico City och ska medverka på det mexikanska fackförbundet SITAGSs avtalskonferens och vara med på olika möten med GS Fackets broder- och systerförbund i Latinamerika. Med dem och UNI, Union Network International har vi i ett internationellt utvecklingsprojekt. Det ska ge skjuts åt nätverksbyggande över nationsgränserna mellan arbetare och fackföreningar på multinationella företag. Jag har inte så mycket mer att skriva och berätta om just nu. Återkommer med nyttigheter, bilder och kanske en film senare i veckan. Jag har sovit ganska ordentligt, till min förvåning med öppet fönster i hotellrummet! Mexico City är ändå en av världens folkrikaste städer. Kanske fick min goda sömn sin näring genom sträckläsningen av Eric Claptons bok. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inlägg
