Folkfest, demonstrationer, ledighet och i bästa fall vackert väder är det som hör till en lyckad första maj. Självklart är det också viktigt att de tal som hålls både är bra och intressanta. Arbetarrörelsen behöver emellanåt hitta tillbaka till färdriktningen och ställa tillbaka kompassen. Då och då känner jag att jag behöver ny kraft och styrka. Då brukar jag plocka fram mina böcker med tal av Olof Palme. Fortfarande, tjugotre år efter Palmes död, känns mycket av det han sa och skrev väldigt aktuellt. Talen handlar om alltifrån internationell solidaritet, jämställdhet, allas rätt till arbete, medbestämmande i arbetslivet till om Annika i Luleå som hamnat i drogträsket.---------------
Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin brukar då och då få kritik för att hon citerar Olof Palme. Det är inget konstigt med kritik. Men om det kommer från partivänner som inte vill förstå vad budskapet handlar om, ja då blir jag upprörd. Stå på dig Mona! Det absolut bästa som jag överhuvudtaget hört och läst är Olof Palmes inlägg i partiledardebatten i tv den 17 september 1982. I inlägget "Jag är demokrtisk socialist med stolthet och glädje" som i själva verket är ett idologiskt brandtal beskriver Palme vad socialdemokrati är för nåt och den egna vägen till övertygelse och engagemang. Socialdemokraterna fick väljarnas förtroende att bida regering efter sex års borgerligt vanstyre.
------------------------Vad sägs om följande rader från inledningen i talet "Är jämlikhet att alla äter ärtsoppa på torsdager?" som Palme drog på Svenska Typografförbundets kongress 1969: "Men så kom jag att tänka på att typografförbundet och dess föregångare sedan ungefär hundra år tillbaka ansetts vara en av de mest ideologiskt medvetna och intresserade fackliga organisationerna här i landet. Därför har jag tänkt ägna huvudelen av mitt föredrag åt principiella resonemang, som framförallt kretsar kring jämlikhetsfrågorna."
---------------------------------------
Några veckor efter valet 1982 besökte Olof Palme Grafiska Fackförbundets kongress. Det här är utdrag från Olof Pames tal på Grafiska Fackförbundets kongress den 20 oktober 1982: "Således kan man säga att 1982 års val blev ett av de bästa val som socialdemokratin någonsin har gjort. Vi har rätt att känna stolthet över det sätt på vilket segern vanns. Vi lät oss inte provoceras, föll inte in i samma tonläge som våra motståndare framförallt på den s k näringslivssidan. Vi vidhöll genom hela valrörelsen uppfattningen att det var sakfrågorna som skulle diskuteras. Vi höll fast vid en försonlig hållning, vid uppfattningen attt landets svåra problem måste lösas i samverkan med olika grupper, att de inte kan lösas genom en konfrontationspolitik. Det är viktigt för oss när vi skall regera landet, att vi genomfört valrörelsen på detta sätt. Det finns säkert många orsaker till den socialdemokratiska valsegern. Låt mig i korthet nämna några. En viktig orsak tror jag var att människor helt enkelt reagerade mot den oerhört överdrivna kampanjen mot oss. Det var helt enkelt inte trovärdigt att skildra den svenska arbetarrörelsen som en samling vettvillingar som ville riva ner allt det vi byggt upp här i landet och istället införa diktatur och öststatssocialism. Kampanjmakarna trodde nog inte själva på det att döma av deras reaktioner dagen efter valet. Då tyckte de inte att de befann sig i Polen som de hade sagt dagen före valet. Ett annat skäl var att människor här i landet tröttnat på handlingsförlamningen och långbänkarna i de borgerliga regeringarna. Man ville ha en regering som med kraft tar itu med de svåra problem vi står inför. En tredje orsak var säkert att den politik som erbjöds från borgerligt håll inte tedde sig särskilt lockande, sedan människor väl fått uppleva den i praktiken. Den politiken erbjöds ingen egentlig utväg ur problemen. Den bestod i en ensidig åtstramnings- och nedskärningspolitik, en politik som oundvikligen ledde till starkt ökad arbetslöshet, en gradvis nedgång i den svenska industrin, ökade klyftor i samhället och en försämrad social trygghet. Socialdemokratin segrade inte därför att vi ställde ut stora löften till medborgarna. Men tillsammans med fackföreningsrörelsen hade vi utformat ett konkret och handfast program. Det var ett program som ställde sysselsättningen och den sociala rättvisan i förgrunden. Vi tvekade inte att tala om för människorna att det kommer att krävas uppoffringar. Men dessa skulle fördelas rättvist och mitt i alla bekymmer kunde vi hävda att det finns en väg ut ur krisen. Därmed kunde vi hålla framtidstron levande."
-----------------------
Några veckor efter valet 1982 besökte Olof Palme Grafiska Fackförbundets kongress. Det här är utdrag från Olof Pames tal på Grafiska Fackförbundets kongress den 20 oktober 1982: "Således kan man säga att 1982 års val blev ett av de bästa val som socialdemokratin någonsin har gjort. Vi har rätt att känna stolthet över det sätt på vilket segern vanns. Vi lät oss inte provoceras, föll inte in i samma tonläge som våra motståndare framförallt på den s k näringslivssidan. Vi vidhöll genom hela valrörelsen uppfattningen att det var sakfrågorna som skulle diskuteras. Vi höll fast vid en försonlig hållning, vid uppfattningen attt landets svåra problem måste lösas i samverkan med olika grupper, att de inte kan lösas genom en konfrontationspolitik. Det är viktigt för oss när vi skall regera landet, att vi genomfört valrörelsen på detta sätt. Det finns säkert många orsaker till den socialdemokratiska valsegern. Låt mig i korthet nämna några. En viktig orsak tror jag var att människor helt enkelt reagerade mot den oerhört överdrivna kampanjen mot oss. Det var helt enkelt inte trovärdigt att skildra den svenska arbetarrörelsen som en samling vettvillingar som ville riva ner allt det vi byggt upp här i landet och istället införa diktatur och öststatssocialism. Kampanjmakarna trodde nog inte själva på det att döma av deras reaktioner dagen efter valet. Då tyckte de inte att de befann sig i Polen som de hade sagt dagen före valet. Ett annat skäl var att människor här i landet tröttnat på handlingsförlamningen och långbänkarna i de borgerliga regeringarna. Man ville ha en regering som med kraft tar itu med de svåra problem vi står inför. En tredje orsak var säkert att den politik som erbjöds från borgerligt håll inte tedde sig särskilt lockande, sedan människor väl fått uppleva den i praktiken. Den politiken erbjöds ingen egentlig utväg ur problemen. Den bestod i en ensidig åtstramnings- och nedskärningspolitik, en politik som oundvikligen ledde till starkt ökad arbetslöshet, en gradvis nedgång i den svenska industrin, ökade klyftor i samhället och en försämrad social trygghet. Socialdemokratin segrade inte därför att vi ställde ut stora löften till medborgarna. Men tillsammans med fackföreningsrörelsen hade vi utformat ett konkret och handfast program. Det var ett program som ställde sysselsättningen och den sociala rättvisan i förgrunden. Vi tvekade inte att tala om för människorna att det kommer att krävas uppoffringar. Men dessa skulle fördelas rättvist och mitt i alla bekymmer kunde vi hävda att det finns en väg ut ur krisen. Därmed kunde vi hålla framtidstron levande."
-----------------------
Jag inspireras också av Björn Afzelius texter, till exempel från låten, Medan Bomberna faller:
------------------
------------------
Politik är inget mode, ingen "ball och trendig grej"
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
----------------------------------------
Inlägg
