Det är den näst sista dagen av semestern i Casablanca. Runt hotellets pool spelas "We are the world". Tina Turner, Bob Dylan, Bruce Springsteen, Cindy Lauper, Ray Charles, Diana Ross, Willie Nelson, Michael Jackson och de andra sångarna får mina ögon att tåras. Vi som är på hotellet får under en stund känna oss som en enda stor familj. Folk från Spanien, USA, Tyskland, Frankrike, England, Ghana, Japan och vi från Sverige har valt att bo här. I Casablanca, Afrikas fjärde största stad, säljs diverse prylar och musik med koppling till the king, Michael Jackson. Rosa tröjor med stora tryck och "Jackos" födelse- och dödsdag, CD-skivor och annat som de som hyllar honom vill ha och villigt köper. Under min vistelse i Marocko och Casablanca förmedelar de globala nyhetskanalerna CNN och BBC till skillnad från de svenska medierna, inga nyheter eller skrämselpropaganda om "Svininfluensan". Däremot nämns en brand i Stockholm, Rinkeby. En kvinna och fem barn har enligt CNN mist sina liv i branden. Det känns som att vara oerhört långt bort hemifrån och på samma gång väldigt nära. Få svenskar är i Casablanca. En enda person som vi träffar har anknytning till Sverige. Hon är född i Marocko, bor i Kista och är på semester i Casablanca. "Jag tyckte väl att det lät som att ni var från Sverige. Det hörs på ert sätt att prata engelska", säger en ung kvinna i samma ögonblick som vi nyfiket kikar på en precis avslutad "Henna tatuering" och en annan ung kvinna går med på att få sina händer fotograferade. Jag vet inte om Casablanca är mer romantiskt än någon annan stad. Jag tycker i alla fall att bilarna är ganska häftigt utsmyckade när det vankas bröllop. De flesta vi möter är vänliga och nyfikna. De undrar varifrån vi kommer och då Sverige nämns blir det stora leenden och ett stort: ÅåååååååH, Zlatan!! ----------------------------------------------------
----------------------------------------------------------------------------------
Inlägg
